Mossor och lavar – två oerhört lika växter
Mossor och lavar är ibland oerhört lika varandra till utseendet – det finns underarter av bägge som är snarlika varandra både till färg och form. Men skenet bedrar, det rör sig om två vitt olika växter, som kan behärska annorlunda förhållande och som är känsliga för olika saker.
Lavar är sannerligen inte en växt per se utan en symbios mellan en svamp och en alg eller cyanobakterie. Svampen utgör stomme samt beskydd åt laven, genom sina hyfer. Den tar upp vatten och näring som är löst i regn och annan nederbörd. Vid utdragen torka skyddar den även algen från uttorkning. Algen i sin tur bidrar med att skapa energi med hjälp av fotosyntes.
Det finns omkring tvåtusen skilda sorters lavar i Sverige och den vanligaste färgen är grå, även om det finns en uppsjö arter med alla möjliga färgspektra, exempelvis klargul eller brinnande orange. De flesta lavar trivs i miljöer som är torra och ljusa. Det finns emellertid undantag även för det – det finns en art som växer på klippor under vattenytan! Klicka här för ytterligare information
Lavar växer helst på stenar samt träd. De arter som trivs på sten avger ämnen som sakta bryter ner underlaget och frigör mineraler som laven kan tillgodogöra sig. Lavar saknar stam, rotsystem samt blad. De byggs upp av svampen som bildar ett yttre skikt. Strax under det finns algen. Stundtals är svamp och alg blandat genom hela den inre delen av laven, det som kallas märgen.
De vanligaste lavarna är renlav och islandslav. Lavar kan användas inom flertalet områden. Det finns traditioner kring att använda islandslav i sallader, och man har under historien haft lav i brödbak. Vissa lavar kan man med stor fördel använda för att växtfärga garn och då erhålla mustiga, vackra naturfärger. Det finns alltså mycket man kan åstadkomma med lavar, om man bara vet vilken art det är man har, och vad man ska göra.
Mossor är växter som vanligtvis är gröna till färgen och som helst växer på ställen med skugga samt fukt. De växer framförallt på marken, men även på sten, betong, tegel, skiffer, asfalt samt eternit. Detta medför att mossa ibland gillar att växa på hustak.
Mossa saknar rotsystem med har istället korta rottrådar som förbinder växten tillsammans med underlaget. Dessa mosstrådar har ingen möjlighet att suga upp vatten och näring. Istället sker upptag genom de bladliknande utskotten, via porer som ständigt är öppna.
När mossa växer på takpannor växer de vanligen in mellan takpannorna och när vintern och kylan kommer leder det till att vattnet i mossan fryser och expanderar vilket gör att takpannorna spricker. Det är därför betydelsefullt att man inte låter mossa vara kvar om det har börjat växa på taket, utan man tvingas ta bort det för hand, inte nyttja bekämpningsmedel då dessa kan missfärga takpannorna.
Mossa är emellanåt också ett problem i gräsmattan. Mestadels beror mossans herravälde på att det är bristfällig dränering, inte bra gödslat och/eller för surt i gräsmattan för att gräset ska trivas. Det bästa är då att åtgärda de nämnda tre sakerna innan man vräker över en massa bekämpningsmedel, så som mossa gti och järnsulfat. På en del platser kan mossa vara väldigt vacker med tanke på att det inte allt för sällan bidrar till en lummig grönska.
Det är således inte endast odugligt med mossor och lavar, tvärtom, de är både vackra och kan vara mycket användbara! Vill man ha bort dom är det enklast med Fulstopp – även i gräsmattan.