Har du koll på vad som skiljer mossor och lavar åt?

Mossor och lavar kan vara till synes lika varandra, men de bägge växtgrupperna skiljer sig åt på många vis. Trots att bägge grupperna till exempel saknar rötter har de skilda sätt att komma runt det problemet.

Mossa är en oftast grön växtgrupp som har funnits på jorden i omkring 450 miljoner år. De saknar rotsystem men har istället mindre rottrådar som förbinder växten tillsammans med underlaget. De har också en kort stjälk och bladliknande utskott. Mossa trivs där det finns mycket väta och där det gärna är skuggigt. De kan växa över stenar och jord, men också andra underlag så som betong, tegel, eternit, skiffer samt asfalt.

Mossa tar upp vatten med näring löst däri genom ständigt öppna porer i de bladliknande växtdelarna och behåller vätan. Detta innebär att mossa är en ovälkommen gäst på tak. När vintern kommer fryser mossan och risken finns att den expanderande isen har sönder takpannorna. Det bästa sättet att få bort mossa från takpannorna är manuell borttagning.

Mossa tycker om att gro i näringsfattig samt sur jord som gärna har dålig dränering. Då tar mossan över eventuella grässorter. Gödslar man och sprider ut kalk samt dränerar sin trädgård kan gräset få det fördelaktigt och konkurrerar således ut mossan.

Man kan dessutom använda sig av järnsulfat, som i butiken har namn som mossa gti och så vidare, för att raskt avlägsna mossa. Man bör dock vara observant på att det är ett bekämpningsmedel och det måste användas med stor varsamhet. Man bör inte använda järnsulfat eller liknande preparat på takpannor för att ta undan mossa där eftersom dessa medel kan missfärga pannorna.

Vissa platser är mer lämpade för mossa än för gräs och man bör inte endast hälla på bekämpningsmedel och låta det vara – då kommer mossan garanterat tillbaka. Stundvis kan mossa vara oerhört vackert i trädgårdar och ge en lummig atmosfär. Mossa tål långvarig torka utan att växtcellerna skadas. När det därefter blir blött igen kommer växten åter spira samt fortplanta sig.

Lavar å andra sidan är inte en ensam växt utan en symbios mellan en alg eller cyanobakterie och en svamp. Svampen bygger upp själva laven och i närapå alla fall är det svampen som skänker den dess yttre. Svampen skyddar mot uttorkning och skapar skelett åt laven. Algen finns strax innanför det yttre skiktet och har för uppgift att alstra energi genom fotosyntes.

Lavar trivs som bäst där det är ljust och torrt. De är oftast grå till färgen och kan bestå mycket långa perioder totalt utan vatten med tanke på att de då hamnar i torrdvala och inte har någon som helst tillväxt. Lavar tar upp all sin näring från nederbörd. En del lavar växer på sten och kan utsöndra ämnen som långsamt bryter ner stenen och därmed frisätter mineraler som laven kan tillgodogöra sig.

Det finns också lavar som växer på träd och ges sin näring när vätska sipprar över värdväxten vilket innebär att dessa lavsorter tar mycket lång tid på sig att växa. De vanligaste lavsorterna är renlav och islandslav. Det finns en lång tradition att nyttja lav i exempelvis mat eller att färga garn med det för att erhålla naturfärger. Klicka här genast för mer information

Som man kan observera så är påväxt samt lavar egentligen inte särskilt lika varandra, trots att de i vissa fall kan te sig så! Vill man avlägsna dom så är det smidigt och varar längst med hjälp av Fulstopp.